Jag är en kvinna, 40+ med en onormal vardag, det är rakt av en snabb beskrivning.

Stora problem att hålla kvar ord och tankar och glömmer saker ofta. Under press är det värre och med press menar jag flera som pratar, jag hänger inte med då eller så hör jag inte vad någon säger när flera pratar vilket är irriterande för det har jag kunnat innan och man hamnar utanför för man hänger inte med ändå, det är som en repig CD skiva som kör lite sång och hoppar en bit, man hör en del bara och sen försöker man sätta ihopa sammanhanget, hur de ser ut, vilka ord eller vilken mening hörde jag innan person 2 och 3 "öppnade munnen" och sen kom bara sorlet tills en tystnar och kanske jag kan höra vad de 2 berättar om så jag kan nicka eller smila vid rätt tillfällen.. Bästa är ibland att låtsas pela med mobilen och undvika missförstånd   . Eller dra sig undan. I hemmet är det tyngre, att det bara svamlar och jag ska vara i fokus för tex berätta inköp.. det är tufft läge och ofta vill jag gå hemifrån men jag kan inte gå ut ensam för jag kan inte springa och vet aldrig när benen inte orkar mer, ska jag vara arg och sen behöva ringa och be och bli hämtad för jag inte kan gå, då får jag inte utlopp för min irritation ju, totalt meningslöst så att ta en arg promenad fungerar inte och man vill ju inte be någon gå med en för man vill ju just vara ifred för man är frustrerad och minsta man vill ha då är sällskap för att kunna gå ut, det skär sig. Sen måste jag ha med rullstolen med eller behlva sitta i den, så det blir bara löjligare än om det skulle vara skönt att säga nu går jag ut för jag behöver en egen stund. Jag biter ihop oftast och jag vill inte säga till heller att snälla prata inte om allt möjligt om jag ska kunna tänka och få det klart så ni kan handla. Jag vill inte vara en förpestare, men jag vill inte heller vara nära gråt och bli arg för det inom mig. Det är ett döläge och enda är att bita ihop eller som jag ibland gör säger till hur lägget är, ibland fungerar inte ens det ändå. Man har sin gräns liksom och om man lyckas få ur sig och säger till och det sen inte fungerar känns det jobbigt, man blir besviken vill gråta för man kom i läget man inte ville där man glömde orden och namnen på vad jag behövde, där jag tittar i kylen eller skåpet för att se och minnas. Att bli störd när man känner "nu har jag the flow" så kommer man av sig och allt blir virrvarr i dels alla prat och deras ord går in i mina ord och ord på saker som ska handlas. Jag och ord, jag kan läsa en text, en mening som sammafattar exakt det jag försöker få frammedan jag själv får säga det dubbla eller skriva det dubbla för att förmedla det pga jag kan inte formulera det kortare. Jag har blivit långrandig mot min vilja och det är väldigt frustrerande läge när man vill vara som förr, konkreta korta välformulerade svar med orden på rätt ställe och rätt ord för känslan eller tillfället. Talets förmåga hade jag helt normalt av innan likaså skrift, nu är det långt och segt jämt.

Kropp & knopp ja det är båda två som är förvirrade och förvirrande, smärta av leder, muskler, nerver, kramper och kan aldrig planera något utan att ha möjlighet att ändra planerna.

Jag har varit överrörlig hela mitt liv, har aldrig fått förklarat något om själva överrörlighetsgrejen och har inte brytt mig heller för man tänker ja ok jo jag vet jag kan böja mer än andra, inget jag tänkt på eller reflekterat över.

Överrörlig inte pga att jag varit en atlet, idrottare, dansare eller annat, jag är född med det, minns än hur man jag som barn var mer rörlig än andra och det var självklart väldigt kul att roa de andra   . Jag minns nu att jag funderade lite över varför mina händer var lite rynkigare än de andras och inte så vackra som de andras, långa fingrar hade jag som var fina  men ändå mina händer var inte lika de andras eller knäna, armbågarna som såg äldre ut på huden med mer rynkor. Kanske det beror på att huden tänjdes på annat sätt och därav blir man mer rynkig, eller så såg jag helt enkelt bara ut sådär.

Man visste ju inte som yngre barn och ordet överrörlig fick jag höra efter 20 + år något. Det var inget jag reflekterade över, för mig var det bara ett ord på hur böjbar jag var och inget annat. Tänk om jag någonstans hade fått veta att överrörlig är si och så och man får tänka på detta och kan göra såhär för att undvika slita på kroppen. 

Jag är klart besviken för under mitt liv innan detta nuet hade jag kunnat förebygga skador såsom nervskador och kanske haft en mer välmående kropp, speciellt händerna och armarna som jag inser nu. Som nu förstår jag varför mina händer ser ut som de gör, gamla fula knotiga och ser konstiga ut när jag ska ta i saker, fingrarna böjer sig och jag har hittat mina egna grepp och lärt mig vad jag kan bära med ena handen och vad för något med andra, men jag kan använda dom, inte fullt ut med ena handen efter nerver är förstörda på något sätt. En operation av Ulnarisnerven i armbågen gjorde så jag slapp ha ett "halvdött" lillfinger som jag jämt var mer rädd att bryta innan OP´n. Jag tappade känsel, hade domning ständigt och tappade styrka, och handen förtvinades fort sen blev det OP. Nu går det att sträcka ut lillfingret och jag kan röra det igen iallafall men jag blev inte bra, har stora nervproblem i den och muskler som försvann. Att skriva gör jag genom att luta min hand mot datorn och får ner tangenterna med långfingrets utsida vid fingertoppen, om man bara kan eller har möjlighet så finner man små knep   

Varför skapa en blogg, jo "för att" dela med sig saker eller skriva av sig till exempel.

Det finns många "för att" men för mig har det varit känslan att behöva få ur mig saker utan att känna tyngd eller skuld att nämna för mycket negativt till de jag har kära på olika vis. För det är ju ändå så att det är ytterst svårt för en annan människa att verkligen veta hur en person menar, känner, tänker och hur den upplever saker med sina intryck.

Det är olika hur folk är men många tycker det är tråkigt att se, höra, märka av olika sjukdomar. Sjukdomar är något av en sorts tabu ganska ofta. Men de med sjukdomar eller andra hinder i vardagen tänker, känner, lever med sina sjukdomar och under just deras förutsättningar och en blogg kanske är bra vädring för tankar känslor och bra samt sämre dagar.

Det finns egentligen inga rätt eller fel (utöver normala allmänna rätt och felaktigheter) och ingen kan lägga upp någon annans liv för det finns kanske inte rätt, samma, liknande förutsättningar för just den personen att leva sin vardag eller sitt liv på samma sätt som den andra gör.

Ordet förutsättning är för mig ett ord som följt med i många år, just för jag har inte samma förutsättningar som de flesta har av många olika anledningar. 

Många som har förutsättningar för just deras liv och leverne säger ofta  "det är bara" , men det är inte "bara att" för vi alla är olika och har olika förutsättningar, det behöver många människor acceptera, respektera och framförallt vara ödmjuk inför. De som inte har förutsättningar och som får höra "men det är bara" har redan tänkt tanken mer än en gång och blivit besviken för det inte gått, eller så står orden "det är bara att" en upp i halsen och år efter årbörjar man bli trött på att förklara så man försöker på kort vis förklara varför inte. Enklast så och för att slippa gå in på detaljer som bara gör en ledsen inombords när man villfokusera på det bra oftast,små i andras ögon skitsaker, småsaker men som för mig är betydande i mitt tråkigare liv. Man sänker ribban på vilka mål man sätter för dagen eller för minuten och det har hjälpt mig mycket, för jag planerade saker som jag vore tipptopp och blev frustrerad att inte kunna fixa allt. Nu sätter jag bara en prioritetslista och sen mindre viktigt får vänta och de där mindre viktiga sakerna är egentligen viktiga också, men på min lista är det från 1 jag börjar. 

Jag kommer bena upp sak för sak när jag kan och det för att hjälpa mig själv att minnas och ha det samlat lätt att hitta och slippa mina tusen minneslappar, listor som jag ändå glömmer dom med ofta   .

Första inlägget klart, helt otroligt, jag är på väg för nu har jag petat ner allt och inget i ett inlägg, det är som tusen små snöflingor blåste runt och allt hamnade i en hög något osorterat och absolut inte jämnt och snyggt men de hamnade iallafall i en hög. Min första hög i en blogg, alltid en början   .

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ingen gillar väl tandläkarvård alltid men ibland är det värre för vissa människor som är som mig; extremt smärtkänslig vid tandvård. Hoppade på min elrulle och iväg för att dra ut en tredje visdomstand. Väl där sa jag att jag är svårbedövad och e...

Långt uppehåll har det varit för jag inte varit motiverad att orka bry mig, dagar har gått o blivit till veckor och till år. Det är som man brukar säga att för att vara sjuk långtid måste man vara frisk. Inget i livet är annorlunda förutom att jag gå...

Efter nattens hypersmärta så fick jag tagit en specialtablett, den tog toppen av smärtan efter en timmes lång väntan och längtan. Fick i mig en macka men kastade sista biten igen, det tog emot åter igen. Jag var nöjd att bara klara röra mig och ta i ...

Jag har fula fötter och är plattfotad. Jag lider även av något som dök upp för väldigt många år sedan och som inte försvinner. Ingen har ett svar på vad det är, jag vet att det liknar kärl grejer och såna röda streck/prickar. När jag trycker på det b...

Mina händer som gör ont, varje led, kallt gör ont och ibland är det som jag bränt mig på kokande vatten och oftast sker det mellan fingrarna och upp på handen. Jag har ofta olika färg på händerna och armarna sista tiden så det kunde lika gärna vara 2...