Ordet symptom gör mig frustrerad. Symptom, symtom, symptomer, strunt samma, det är bara ett ord, det viktiga är att det är rätt när man säger det ändå.

Jag blir frustrerad för jag kan inte förklara hur det känns, hitta rätta orden och ge läkaren, det blir oftast halvdant och jag kan inte sätta läkarbokens, vårdens rätta ord på det och då blir man oftast inte förstådd heller. Sen har jag svårt att förklara mig normalt ändå nuförtiden som gör det hela mer komplicerat, jag vill så gärna göra rätt och vara en bra patient, men jag märker och känner av när det inte blir rätt. Det gör mig ledsen och osäker men jag försöker ändå, för ibland lyckas jag märka att läkaren säger något som att söka bekräftelse och så hör jag vad den säger och känner JA DÄR SATT DET ! Den känslan man får är obeskrivlig, jag vet knappt ut eller in efter mina läkarbesök, jag går ofta med frågor efteråt, vad var det egentligen som sades och sa jag det och det ?

Hur smärtkänslig är jag egentligen ? Det är väldigt olika men överlag är jag nog rätt smärt tålig tror jag.

För litet tag sen vaknade jag efter bara sovit en timme och tänkte att njuren exploderar snart, det sved i sidan på magen också och jag visste det är från det dära röret från njuren och ner och där jag har det trängre än på andra sidan. En liten "igenkalkning"  liknelse. Jag har inte en susning vad det heter eller är men vet det är trängre.

Inte bra detta tänkte jag och med värsta redan ryggrads och nack smärta kom jag ur sängen och väckte inte min fd som sov över för jag hade 2 besök samma dag som jag skulle skjutsas till. Hade så ont så jag ville vara ifred, menar skulle han hålla handen med mig på toa liksom, nä lämna mig ifred känslan var maxad av smärtan. Enda jag kunde tänka på var kissa.

Med ena handen över ryggsidan och in på toaletten, blåsan var så proppfull och smärtan var hög i njuren och ner i mage och rygg, men just njuren och smärtan låg på min skala 1-10 en 10 poängare, outhärdligt men jag grät inte, kräktes inte eller mådde illa ens, jag gör aldrig det så är min kropp och jag körde min egna "förlossningsteknik" att andas och koncentrera mig utanför smärtan för det var just en sån smärta där det är möjligt att göra det. Förstod senare att det måste varit en njursten. 

Samma dag var jag utsatt fören ny 10 poängare, som med den sortens smärta blev en 20 av 10 dvs omöjlig smärta. Av ett tryck på min arm som fick mig att skrika av smärta, snälla det gjorde så fruktansvärt ont och jag vet redan nu att INGEN kommer få lov att trycka vid armvecket igen för att undersöka min reflex i vänsterarmen igen för den var borta och gick inte att få fram nu senast trots det jag utsattes för. Kändes som jag gick sönder inuti, jag är svullen än där och vad finns därunder egentligen, jag VET INTE själv ens. Har suttit och letat på google men får inte ihop senor och muskelfäste och grejer så jag gav upp. Varför gjorde det så fruktansvärt ont, varför svällde allt där sen och vad var det egentligen som skapade sån smärta som var en fullkomlig panikartad smärta från helvetet som är min beskrivning på det.

Hur kunde jag tillåta det ? jo jag ville veta varför jag känner det som kroppen tappar bort känseln och att min sämre arms symptom börjar kännas i andra armen och jag är orkeslös, blir utmattad i armarna som jag är i benen av gång och trappo. Jag ville vara bemötlig, vara till lags och tyckte verkligen synd om min läkare, jag skämdes för både min egen del och dens vägnar och ville inte den skulle känna sig elak eller ge läkaren någon rädsla av det så denne inte skulle våga undersöka mig igen. Skräcken att inte vara till lags är klart stor för jag behöver synas i sömmarna av någon som kan dvs läkaren. Jag vill vara en duktig patient som hjälpsamt gör vad jag blir tillsagd och jag vill så gärna att man hittar vad det är med mig för jag vill veta vad som händer, denna kraftiga försämring jag hamnat i skrämmer mig. Jag var ju även chockad över smärtan och när jag trodde det var över så klämde läkaren igen och menade den var tvungen och nu när jag skriver och tänker på hur jag skrek av smärtan så måste många hört mig, det känns jobbigt för jag vill inte visa smärta utåt för andra. Snart 2 veckor har gått och jag är svullen än där, vill gärna fråga läkaren vad som kan ha hänt men jag skäms på samma gång, menar hur ska läkaren känna då, så jag får fajtas med mig själv om jag ska nämna det, innerst inne vet jag att jag bör, men jag hade helst gått till någon annan i smyg så slapp min egen ställas inför det, den gjorde inget för att skada mig, men något hände.

Jag bedömer min smärta på olika sätt också. Kommer fylla på och reda ut var smärtor hamnar i min kropp.

1 Outhärdligt. extrema plötsliga helvetes smärtan - som vid armtryckningen

• Tandläkare och borra i tänderna, totalt outhärdligt samt jag har otur att vara svårbedövad. Vid bedövning är det lugnt kör på, borra på bara, men innan är det omöjligt- det är extremt smärtsamt att jag inte klarar det. Minns första gången jag vågade iväg pga rejäl tandvärk, jag som inte gått sen jag var liten och gjorde allt för att skydda tänderna men ändå en dålig tand och jag blev för första gången bedövad på riktigt så det fungerade, wow ! tack vare kunnig tandläkare! Blev lite för bedövad, ända bak i nacken och jag kände ingenting i halsen så jag var lite nervös och drack inte osv men så glad ändå. Jag hade inte varit gnällig som barn insåg jag då, fy för hur kunde de påstå att jag var gnällig. Jag är 4o+ idag och jag är inte rädd för tandvård alls överhuvudtaget, jag skulle nog skita ner mig om nån skulle säga de ska borra utan bedövning, jag hade slagits för mitt liv faktiskt såpass illa är den smärtan jag får.

• Kramp i fötterna, jag hade år av dygnet runt smärta och föter jag inte kunde röra, inte ens vicka tårna, tvätta och skrubba fötterna. Jag kan inget göra medan det känns som man krossar mina fötter, som att få mer och mer tyngd och fötterna är imellan, varje liten panikmarkör i kroppen går igång av smärtan, detta kom för en del år sedan och började i ena foten efter en läkare (antagligen bröt min framförallt min ena tå och nåt mer var knas upp på foten) då den körde upp över min fot med sin stol den satt på. Jag kunde knappt gå därifrån och hem skulle jag, söka akuten ? Nej gud så pinsamt läkaren körde ju över min fot ska jag söka för det. Nix åkte hem och det tog ett bra tag innan det kändes ok. Jag tror det var i Maj som jag sen fick kramp i den foten och paniken var nära, jag visste verkligen inte vad jag skulle göra. Det satt i fast grepp i någon dag och jag sa jag ville amputera foten bara jag slapp smärtan, foten blev lätt iskall för jag kunde inte röra den pga smärtan, inte vicka på tårna eller ens gå. Så jag hade tjocka saker runt och låg som en docka blixtstilla med fötterna i sängen och toa herregud vilken mardröm att komma upp och in där, tack rullstol för du fanns i mitt liv då  . Foppa tofflor vintertid ena vintern..   Bara för jag kunde inte böja fötterna och få ner dom i skor utan att det satte igång än mer. Jag är än tvungen att ha medicinen och jag behöver gosiga strumpor eller inneskor som värmer och jag kan böja fötterna, hundtass är okej, jag kan tvätta fötterna och röra tårna igen, det tog flera år men jag är där sen ca 4-5 år tillbaka och jag är så tacksam att det extrema gav sig av. (osäker med tid) Det som kommer nu klarar sig tack vare medicinen & tur är det.

2 Extremt ont. sprängande något är fel smärtan - vid njuren

3 Väldigt ont. molande, bankande, bultande ut-tröttliga smärtan - inom många saker

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ingen gillar väl tandläkarvård alltid men ibland är det värre för vissa människor som är som mig; extremt smärtkänslig vid tandvård. Hoppade på min elrulle och iväg för att dra ut en tredje visdomstand. Väl där sa jag att jag är svårbedövad och e...

Långt uppehåll har det varit för jag inte varit motiverad att orka bry mig, dagar har gått o blivit till veckor och till år. Det är som man brukar säga att för att vara sjuk långtid måste man vara frisk. Inget i livet är annorlunda förutom att jag gå...

Efter nattens hypersmärta så fick jag tagit en specialtablett, den tog toppen av smärtan efter en timmes lång väntan och längtan. Fick i mig en macka men kastade sista biten igen, det tog emot åter igen. Jag var nöjd att bara klara röra mig och ta i ...

Jag har fula fötter och är plattfotad. Jag lider även av något som dök upp för väldigt många år sedan och som inte försvinner. Ingen har ett svar på vad det är, jag vet att det liknar kärl grejer och såna röda streck/prickar. När jag trycker på det b...

Mina händer som gör ont, varje led, kallt gör ont och ibland är det som jag bränt mig på kokande vatten och oftast sker det mellan fingrarna och upp på handen. Jag har ofta olika färg på händerna och armarna sista tiden så det kunde lika gärna vara 2...