Somnade vid 4:30 inatt & vaknade vid 14:30 och jag ville inte gå upp men var tvungen. Puffade upp kuddarna så jag skulle klara mig ur sängen.
Min hals gjorde ont, var gång jag svalde ömmade den och det var trångt att andas fullt ut. Låg och försökte få halsen fuktig, svalde och höll på. Funderade vad fasiken är detta nu då, det är inte som halsfluss eller luftrörskatarr eller ont i halsen så som det känns. Efter ett tag rullade jag åt sidan och kom ur sängen. Vägen till köket kändes lång och jag ville bara dricka kaffe och få mjukat upp i halsen. Rörde tungan och sträckte ut den, det var mindre skönt för det kändes som det var på tungan i halsen det gjorde ont fast nån mer stans. Fick i mig en kopp kaffe och sen toa. Bara att trycka ner knappen till spolning gör ont och det känns som jag kommer bryta fingrarna för dom viker sig av svagheten. Helt sjukt är det, tittade mig i spegeln o håret stod åt alla kanter, tänkte bara okej snyggt ju.. Hade inte ork att ens borsta håret, det fick stå hur fasiken det ville. Ut i köket igen och gjorde en cafe au lait och tog andra tabletten heracillin. Skrev ett meddelande till M att jag är nog "sjuk sjuk" & halsen är konstig. Efter cafe au lait så tog jag tempen för kanske jag hade feber ? Men nä 37,0 och ingen feber men kollade ändå, inte haft feber på 16 år trots tillfällen där man får feber men inte jag.

Kollade på datorn om heracillin tog streptokocker o stafylokocker och det gjorde den, vet inte ens vad dom kockerna är mer än att det är nåt med bakterier o halsfluss. Kanon ju då tar den ev skit om det är nåt sånt med halsen.

Började få ondare igen o kände paniken växa för pojken skulle hit idag och det gick en liten stund innan jag fick sms att mamma vi kommer snart o ska bara handla innan och hjärtan. Då blev jag ledsen men höll emot tårarna, EN JÄVLA dag på denna veckan när han ska hit. Jag kände mig usel och fast jag vet att jag inte kan rå för det själv så lider jag & blir arg för jag vill vara en frisk mamma, jag visar sällan svaghet för just den yngre. Jag döljer det så långt jag kan o i värsta fall när jag inte klarar det drar jag mig undan så han slipper utläsa det på mig.

Jag går på toa igen innan de hinner hit och omslaget är kasst, det rann blod ut från det. Jo kul värre ?.
När de kom sa jag till M att omslaget är kört och det behövs bytas, ok jag fixar det sa han. Tur vi var gifta i många år & han är ändå min klippa som finns där & hjälper. Eftersom jag kan utrycka mig försiktigt så var jag tvungen att påpeka att det behövs nytt snarast så du vet. För igårkväll när jag hade så ont visste jag att jag kommer inte klara trycka ut specialtabletten mot smärta så jag bad han göra det. Men jag sa i stil med om han kan hjälpa mig ta ur tablett åt mig för jag hade ont. Han förstod inte mig, jag menade direkt och han trodde om ett tag. Så jag kände nu att lika bra att förtydliga så han visste och förklarade varför med så kommunikationen blir rätt, ingen gör ju något fel det är bara hur man uppfattar saker ju. Så han tog itu med det, rädd var jag att det skulle smärta o bacillusker är jag rädd för nu, så han fick instruktioner    Det gjorde inte ont så nu vet jag det, härligt, tack !! en sak som inte gör ont   

Han fick hjälpa mig sen med byxor och så skulle jag ur sängen.. Jag tänkte mig inte för o han hade ingen aning hur det är att komma upp för mig    han tog min hand o arm men jag är inte stark nog och herrejäklar min rygg    tusen nålar o värk. Jag släppte direkt o slängde nåt ur mig fort o förklarade för jag såg hans stackars reaktion   . Det är inte hans fel, det är jag som har ont o inte han som gjorde det värre. Efter jag hämtade mig från smärtan lyckades jag snurra åt sidan o han stöttade med armen o jag instruerade att jag måste ha stöd mot kroppen för min arm klarar inte det & min vänstra är att glömma o räkna med pga den blev kass efter ulnarisnerven o tja hela handen hann förtvina i muskler o flera andra nerver är kass. Väl uppe gick jag till köket, M frågade om jag ätit och jag sa nä. Jag gjorde en macka och fick ätit 3/4 o kastade resten när jag knappt kunde svälja o klöktes nästan. Jag har svårt att äta imellanåt och jag har aldrig haft problem att äta innan förutom vid maginfluensa då    Det är jättekonstig känsla att inte klara äta upp hur ofta som helst    äter mindre men ibland går det bra att äta, hittar ingen koppling eller samband heller till när mer än att nudlar oftast går bra att äta upp   

Jag hade då kl 19 varit uppe sen 14:30 & jag hade ont och M såg det. Varit nära att gråta för jag är så trött på detta nu. Man har inte ont utan anledning och av samma anledning måste nåt gå att göra åt det ju !

Jag fick gå och lägga mig. M fråga om jag inte kunde sitta i fåtöljen o jag anade att han tänkte på pojken men den tanken hade jag redan uteslutit. Jag måste ligga ner, vila rygg o ben rakt. Hade aldrig orkat sitta upp och bara tanken att komma ur fåtöljen var avsmak. Bad o bli påmind kl 20 för penicillinet. När jag lagt mig insåg jag att mina tjockstrumpor hade korvat sig och to late att fixa nu. Funderade o visste att M grejade med vatten och fick idén att skicka sms till pojken. Han svarade o kom in till mig, jag sa att jag har ont i ryggen o strumpisarna är korvade och han sa det är inte skönt när dom är så    Äh sa jag, det är okej annars men just nu trycker det på benen och är obekvämt så han drog rätt dom    Med smärta men röjde inte mig, det är mitt barn o det räcker han vet att jag är såhär pga ryggont, det är en tillräcklig förklaring för denna stora svackan nu. Låg inte ens 1 timme förrän vadå? Jo då var jag nödig igen och efter ha pinkat taggtråd i en månad är jag rätt trött på det, var gång blåsan fylls får jag ont o det känns som äggstocken kläms, får gå lätt böjd och hålla ner vid magen så det inte rör sig. Är det normalt ?! Nä absolut inte, en månad med bara det har varit tufft för mig, smärtsamt och inte kollad än för det ens ? Magen står ut och det molar i hela mage o rygg på ett konstigt sätt. Kan jag bara inte få nåt normalt och få nån behandling och bli bra istället för helt skumma grejer.

Eftersom jag var uppe fem i åtta så frågade jag M om han kunde hälla upp youghurt för jag ville inte ta i kallt ännu en gång. Han grejade det o jag tog nästa penicillin. Orkade inte vara uppe skakade av svaghet o smärta så jag fick lägga mig igen   . Låg till M kom och hade gjort taco, jag ville äta men var rädd att ta i allt som var kallt inför pojken ifall jag av reaktion skulle visa smärta och jag var orolig att inte kunna äta med. Men jag kom ur sängen o satte mig i rullstolen och kände försiktigt och grejade. Jag kunde äta    Det var jättegott och jag fick i mig ett litet runt bröd med lite taco, ost o gurkbitar i. Sen en sorts mjuk skål, ungefär samma stl så två tacobröd yeah   . Mätt blev jag o nöjd som attans hihi. Fick mer o mer ont i rygg, skinka o ben o armar så jag käkade fort den sista. Började skruva på mig o leta mindre ont ställning till ingen nytta.

Efter maten blev det att lägga mig igen. Känner olustkänslan i benen armarna och häcken bränner och benen med men tar jag av filten får jag frossa istället   . Känns som jag har influensa de Lux med extra extra till. Leder, nerver, fett o allt håller på. Jag får ont att ligga för länge men ont av att sitta och har inte kraft att stå för länge, idag bara darrar jag av svaghet o smärta så det är inte lätt läge o inga enkla val heller.
Vill inte ta specialtablett fast jag vet att då kan jag vara med iallafall för det värsta försvinner iallafall. Men jag vill inte ta dom alls och ibumetin o vanliga gör inte magen så glad och jag har redan märkt att heracillin inte gör magen särskilt glad så jag vill inte få diarré mitt på allt nu med, har trubbel redan i område nedåt    vart toabesök är krävande nog redan !
Får se hur länge jag står ut, känns som jag gått förbi stå ut gränsen för flera timmar sen men hoppats det ska bli bättre med vila. Inte dock.

Känner jag måste upp, ryggen gör för ont o revbenen smärtar när jag andas så jag måste upp får panik snart av smärtan varje liten fingerled gör ont, allt gör tamejfaen ont, helt sjukt är det. Löjligt och idiotiskt att jag lidit så länge nu när det ökat på såhär illa. Känner mig redo för en sjukhus säng o få hjälp helt ärligt men svårt o få hjälp när jag inte vet vad det är än. Läkaren hade skickat brev till mig nämnde han igår när han gick förbi oss när vi väntade på andra läkaren så kanske brevet är något ? Återstår att se nästa vecka då. Nu upp för tusan o börja med att puffa upp mig mot huvudkuddarna   .

I torsdags var jag uppe hela natten, skräcken att inte klara gå upp på morgonen och få tagit blodprover var för stor. Mådde hemskt o utmattat men det blev så sent för dottern skulle M hämta och det blev långt efter midnatt pga försening. Så jag valde att stanna uppe.

På fredagsmorgonen var jag ju inte bättre men blev arg för jag kände att jag kommer inte orka och klara duscha nu heller. Smärtan var för stor o svagheten, fick strunta i det och gjorde det jag klarade för att vara någonlunda ok utåt sett. Visste att jag måste be nån titta o känna vad det är för något i halsen och även en knöl vid troskanten   . Kom iväg till provtagningen och fick en snabbtid till en annan läkare en timme senare.
Läkaren tryckte lite på halsen o jag bad den att lokalisera var jag kände det där i halsen så min husläkare kan veta sen till nästa besök. Det i halsen har kommit och gått och det känns konstigt. Läkaren kikade på andra knölen/bölden o konstaterade att det var mycket undertill och brett så det var bäst att öppna och tömma. Alltså jag blev nervös som få   .
En bedövningsspruta senare o ett snitt sen klämde han o en syster stod vid sidan och hjälpte till med torkgrejer. Jag hade tagit medicin mot kramp i förebyggande redan ifall o tackade mig själv för det då jag blev tvungen att hålla benet uppe med min friska hand. Jag var väldigt rädd att få kramp mitt i allt för då är det omöjligt att vara stilla och det skrämde mig när det var öppet sår och sånt   . Tack gode Gud att jag inte fick kramp, var så galet tacksam för tänk o få det då. Snittet lämnades öppet så det kan göra nåt jag inte hittar ord på ens, sen nåt omslag över och 2 ombyte med hem. En Heracillin medicin fick hämtas ut också i förebyggande/läkande syfte. Denna hämtade M framåt kvällen. Hann inte hem förrän bedövningen hade släppt redan så det var ömt och ryggen och benen smärtade redan, med möda kom jag ur bilen o in. M hjälpte mig med även annat denna dagen.

Lyckades hamna i fåtöljen och fick ta ibumetin. Var hungrig men så svag o trött och ville inte be M göra macka åt mig så jag struntade i det. Jag var på väg att somna efter en stund o var rädd att somna i fåtöljen o vakna med extremsmärta i rygg osv. Benen domnar av det mesta o armarna med så jag var tvungen att lägga mig i sängen. Sov 4 timmar innan jag kunde vakna, hade satt larm på Max 3 timmar för jag vägrar sova dagtid.

På kvällen där kändes det bara ömt vid snittet men kroppen gjorde ont, jag fick så ont att jag började nästan gråta av smärtan. Hade fått post från fk o öppnade det och som jag anade var läkarintyget inte tydligt varför jag inte kunde jobba o ha rätt till ersättning. Jag förstår fk faktiskt men ändå inte, det känns som de vill jag ska ge upp livet överlag så jag inte är deras börda. Jag sa det till M om beslutet men jag orkade inte reagera ens för jag hade så ont så varje nerv skrek i min kropp. Tänkte att jag får tjuta för det beslutet en annan dag, nu måste jag klara mig genom smärtan. Till sist orkade jag inte med smärtan mer, kunde inte vara nära kyla och var törstig men ville inte hålla i vattenkannan från kylen eller ens glas. Frågade M om han kunde ta lite vatten i en kaffekopp åt mig. Kunde hålla i kaffekoppen med hjälp av min för stora underbara mjukisjacka och det vattnet ???? det var såååå gott.

Jag orkade inte smärtan till sist i kroppen och jag hatar tjuta inför andra av smärta men nu stod tårarna i kroppen och jag kände mig allvarligt sjuk men det är jag inte vad jag vet, men det är så man kan förklara hur ont man kan få. Tog en special smärtstillande och en timme senare försvann den extrema smärtan, jag hade nu bara ont. Vilken skillnad det gör från innesluten i ren smärta till att vara mer vanlig. Jag somnade sent pga det och jag var ändå så trött men smärtan gjorde att jag kunde omöjligt somna. Jag kände mig nöjd, smärtan var nu så jag klarade av den    och nu skulle jag få sova.